Ute på vift

Pappa tyckte att det var dags för en liten resa, så i onsdags tog vi tåget till Linköping.

På tåget hamnade vi bredvid en dam som såg sur ut.

Jag visade mig från min bästa sida genom att först glatt äta mat, sedan sov jag och när jag vaknade så satt jag tyst och fint och spanade in de andra barnen på tåget.

Damen såg mindre och mindre sur ut så jag gick fram till henne och sa "da da da da".

Jag visste väl att vi kunde få henne glad.

När vi steg av i Linköping så vinkade hon, jag vinkade tillbaka.

Framme hos farmor och farfar åt vi mat och lekte.

När vi åt på kvällen så spelade jag tokig.
Jag satte fingrarna i öronen och fånade mig, alla skrattade glatt.

Jag har kommit på att det är enkelt att få folk att skratta när jag spelar pajas.
Ofta är det vid matbordet.

Farmor är jättebra på att läsa sagor, jag lyssnar och försöker återberätta historierna.

Vi har det jättebra!